Igår regnade spik från himlen och snön som lagt sig så fint de senaste veckorna blev alldeles förstörd. Ändå var jag ute sen eftermiddag och sprang, i femtio minuter. Det var jättehärligt.
Pulsklockan räknar ner. Displayen påminner mig dagligen om vad som komma skall. Det är 187 dagar kvar till Göteborgsvarvet. Idag tränar jag inte. Det känns lockande för motivationen finns där. Men jag tror att jag mår bra av att konservera lite motivation.
Det är onödigt att bränna allt krut (som jag brukar göra) på kort tid. Nu ska jag träna långsiktigt. Två löppass i veckan är målsättningen under november ut. Så snart skidspåren dras så ska jag utöka med skidor men året ut ska jag bara springa två gånger i veckan.
November är prövningarnas tid. Det är så enkelt att bara kura ihop sig i soffan och skjuta träningen på morgondagen. Löpning känns inte helt naturligt, inomhus ifrån. Men när man väl kommer ut i friskheten så är det så självklart att det går minst lika bra med utomhusträning i mörker och blixthalka som i vilken solskenshistoria som helst. Och så tror jag att det härdar. Klarar jag november så klarar jag allt.
Och ge mig lite vaccin snart. Jag hör om 40-gradersfebrar hela tiden.
